Vem är jag...
När man sitter ensam på en buss (utan barn med sig) hinner man tänka en hel del.
Något jag har funderat på under min resa i dag är "vem är jag"
Om jag inte hade mina barn skulle inte jag vara någon, jag jobbar inte just nu, har ingen egen hobby, mina vänner som jag umgås med har barn i samma ålder (skulle nog inte umgåtts med dom om det inte vore för barna)
Jag är ingen utan mina barn, har nog inget att prata om förutom mina barn...
Jag har fyllt 30 har halva livet kvar, vad ska jag göra resten 30 år...
Vill inte gå tillbaka till mitt gammal jobb efter mamma ledigheten, det passar inte in i mitt liv längre, behöver något som passar in i min livsstil något som jag gillar att göra.
Men VAD... Vet inte vad jag vill jobba med : /
Hade en fundering på att starta egetföretag bli nagelteknolog, men det krävs utbildning för att få jobba med det och en sån utbildning kostar ca 30 000 det är något jag inte har råd med.
Hmm ja vad ska jag hitta på och hur ska jag hitta mig själv igen...
Får klura på de, kanske en till buss resa till stan kan lösa de...
Ett litet tips: ens jobb är inte vem man är:) Ett jobb är ett jobb och ditt väsen något helt annat. Vad du drömmer om, hur du upplever världen och hur världen upplever dig, varför du gör saker på ett visst sätt, hur du tycker och tänker m.m. Vänner kan man alltid skaffa sig nya om man verkligen vill;)
Men åh! Precis så känner jag också! Jag vill också byta efter föräldraledigheten. Ta ett nytt kli i livet.
Sen måste jag bara säga att du/ni har fantastiska barn! Så fina, snälla och trevliga! Dom har en sån otrolig utstrålning!
